från byracka till vovve

Vi gick en långpromenad i djupsnön för att göra av med extra energi. Jag hade inte med mig kastleksaken eftersom man dels inte hittar den i snö och dels man inte ser den pga mörkret.


Bub gick antingen framför och stannade varannan sekund och kollade om jad hade leksaken eller precis precis bakom så jag sparkade honom i huvudet vid varje  steg jag tog. Dom sista hundra meterna insåg dock Bub att ingen leksak fanns och att han var lös å då sprang han litet. Här varndrar man i djupsnö i en timma och hunden har bara vett nog att utnyttja den sista minuten. Men man får väl vara glad att man har en hund som nöjer sig med att gå precis, precis bakom och sen sover som ett barn iaf.