från byracka till vovve

Idag har Bub inte reagerat nästan alls på någon hund. Han har tittat mot dom och jag har sagt "App" och då har han sonika sprunigt framåt som om jag genom mina ord har satt eld i baken på'n.
Vid backen upp till den närliggande parken mötte vi inte mindre än fem hundar på samma gång. Bub visste inte vilken han skulle titta på så han komprimissa och stirrade först ut den enda lilla hunden i sällskapet, en chihuahua och sedan den största hunden, en s:t bernards liknande varelse. Nöjd med sig själv krävde Bub sedan att vi skulle kasta leksaken, han hade ju ändå enbart stirrat, inte fått upprörd snor, gjort kaninen eller ens morrat lite på dom andra hundarna. Och ja DogOwner kan ju inte annat än att hålla med, Bub förtjänade en stunds lek efter denna bravur. Sagt och gjort, här är lite bilder från leken.


Jag gömde pinnar eftersom det är välldans mycket svårare att hitta rätt pinne än rätt leksak i naturen. Efter mycket övertalning gick Bub med på att jag inte försökt gömma pinnen som fortfarande sitter fast på busken (den långa pinnen som Bub tittar mot) och han fortsatte söka den rätta pinnen.


Bub har en skön sökstil, han kör ner huvudet i backen och putar med rumpan i vädret samtidigt som han måste vinkla huvudet lite framåt och inåt för att näsborrarna annars riktas mot skyn. Denna stil kör han även i snö och det resulterar i kopiösa mänger snö i näsan vilket i sin tur lockar fram en otroligt charmig blöt-snor-anding. Tänk er när barn dricker för mycket vatten och liksom gurglar/hostar/andas, ungefär så. Bra jobbat Bub!


Vadå, har jag något i ansiktet?


Bub spurtar tillbaka med leksaken. Idag fick kopplet sitta på tillföljd av de många hundarna som var ute. Bub sköte sig ju dock utmärkt, som tidigare nämnts, och det hade inte behövds men vem kan veta det i förväg? Bättre att ta det säkra före det osäkra.


Världens finaste hund. DogOwner smälter.