från byracka till vovve

Bub är brutalt bra.
Idag gick vi på morgonpromenad något längre än vi brukar så vi lyckades stöta på ett hunddagis. De var två småtjejer (läs 20 år isch och 160 cm höga) som höll i varsina 6 hundar. Ett totalantal på 12 hundar i varierande storlek. Jag tog över Bub på min högra sida och kortade kopplet något. Tänkte att om Bub för något psykbryt och köra kaninen och hela faderuttan kommer töserna aldrig kunna hålla hundarna från attack. Till råga på allt är den där nya jädrans asfalten som kommun envisas med att lägga på alla lekplatser glashal såfort det är minsta lilla frost. Hur som så försökte jag slappna av, signalera lugn till Bub och han går klockrent! Han tittar på hundarna men han skäller inte, gör inte kaninen. Han får inte ens upprördhets-snor-bubbel runt nosen. Duktigt.

Sen kom vi ner till centralgatan i vår lilla "stad" å där står en familj med tillhörande schäfer och ockuperar exakt hela trottoaren. Jag flyttar åter igen Bub till min högersida, kortar kopplet och tänker att man skall hålla sig till tekniker man sett fungerar å oh så Rätt jag hade. Bub sneglade bakåt mot schäfern men drar inte, är helt knäpptyst. Eftersom barnfamiljer inte här något vett alls och tror att dom äger allt och alla så börjar de promenera framåt precis när jag skall pasera dom. Så jag måste gå inklämd mellan en bil och en schäfersäkrad barnfamilj. Men den vann dom inte, min vovve är bäst och skäller inte ens på deras misstänksamma schäfer!
Dessutom visar vi respekt när vi är ute och går. Bub och DogOwner, what a team!