från byracka till vovve

Dagen med den galna bordercollieblandingen även kallat Monstret (med kärlek i rösten) gick super. Monstret hittade en annan hund att leka med och Bub titta förundrat på när de stora pojkarna latjade. De brottades och morrades och Bub sprang t.o.m. fram för att vara med lite i kölvattnet men när dom började springa var han chanslös och hoppande in bakom mig för att inte trampas ner av deras enorma ramar.

Bub har Monsret som lite av en idol (utomhus, inomhus är Bub fullkomligt livrädd för honom). Bub härmar allt Monstret gör. Förutom att hämta pinnar för Bub har lärt sig the hard way att alla pinnar är Monstrets pinnar. Men å andra sidan får Bub smyglukta på Monstret när han har pinnar så Bub är nöjd ändå.


Första mötet. Bub tyckte att dom lekte, Monstret vette fasen vad han trodde men inte brydde han sig nämnvärt om att Bubs spekulationer om hur hundlek ser ut.


Bub kan konsten att gå sida vid sida på mycket smala stigar.