från byracka till vovve

Igår kväll nådde vi nya framsteg i Bub ensamehtsträning. Han slappnade av! Ensam och ensam kanske han inte var egentligen men enligt Bub var det hemskt nog. Vi var på ett biljippo och stod utomhus stor del av kvällen omringade av bilar som lätt vruumvruum och pruttpruttpruttKADAM och det högt. Jag tyckte att ljudet skulle dämpas och Bub slippa frysa om han fick sitta i bilen istället för att stå och krafsa på mina knän och skita ner byxorna. I säkert 40 minuter stod han och tittade på oss genom vindrutan, gnällandes och skakandes. Vi stod precis utanför bilen. Men så tillslut så la han sig ner och sov/vilade en stund. Så stolt!