från byracka till vovve

Vi joggar på Bub och jag. Idag gick det inte så bra som igår men vi tog oss iaf runt lötsjön även om inte gav oss på backen.

Bub, han tycker att det är så roligt. Han springer, flåsar, skuttar, travar, tittar bak på mig och ler. Jag vet inte om han faktiskt ler (kan hundar le?) men han ser sådär himmelens glad ut att jag måste le själv. Och där springer vi, tittandes på varandre, fulla i flin. Dom flesta som möter oss dom ler också eller skrattar till. Vi måste se härliga ut eller så tror dom att vi är fullkomligt från vettet. Det är ändå underbart att se Bub och att kunna springa litet längre nästan varje gång!