från byracka till vovve

Igår skulle DogOwner och Bub springa en runda. Valet av runda föll på lötsjön. Klockan var runt 21.00 och vi kom ner till en becksvart sjö/damm. Jag tvekar lite, det är rejält mörkt. Bubs svans hade dippat redan när vi avvek från den normala sista rundan. Nu tittade vi osäkert på varandra, ska vi verkligen göra det här? Jag fortsatte dock joggen och ju längre in på spåret kring sjön vi kom ju räddare blev vi, båda två. Jag sprang plöstligt istället för att jogga och Bub låg långt fram i kopplet med huvudet på ständig vakt och svansen låg. Tillslut måste DogOwner stanna eftersom konditionen inte är den bästa. När vi står där och pustar kommer det en äldre man, en gubbe och DogOwners tankar skenar. "Det är säker en snuskgubbe" och "Tänk om han våldtar mig" så jag vågar inte stå kvar där på den öde stigen med änder som lurar i vattenbrynet och den otäcka mannen kommer krypandes närmre. Så jag börjar springa, springa för livet och Bub springer om möjligt för bådas våra liv. Han ligger längst fram i kopplet hela tiden, nästan drar mig. Så kommer vi till mördarbacken precis innan civilistationen och benen orkar inte. Bub stretar där framme, vill upp upp men vi får börja gå. DogOwners flås hörs i hela staden. Hjärtat på båda går i 300. Men så tillslut är vi uppe på idrottsplatsen som ligger ovanför backen och där är det folk. RÄDDNING! Herregud så skönt, så rädda vi var.

Idag ska vi göra om allt, fast jag tror valet faller på en annan runda.