från byracka till vovve

Idag tog vi en morgonpromenad som på senare tid blivit mycket längre än den var förut pga det underbara fenomenet höst och att allting är mkt, mkt, mkt bättre på hösten. Temperaturen är skönare, färgerna är vackrare, himlen är vakrare, chokladen är godare, teet går att dricka, kaffet smakar alltid bra, mysfilt varjekväll och salami på mackan. Grymt, grymt, grymt. Iaf så glömde jag leksaken idag och SKÄMS på mig som gjorde det.


Såhär såg Bub ut efter att ha varit lös en stund utan att leksaken kommit fram.


Jag hittade en pinne som jag tyckte var lagom stor för en hund


Sen hittade vi en liten sketen bit av en pinne, den ville Bub ha


Så jag tvingade honom göra trixet "lyft" för att få den


Sen kastade jag iväg den men byrackan hittade den inte trots intensivt letande.


Bub tyckte det var roligare att bita på pinnar än söka efter dom så jag lät en gör det.

Bub hade på sig sitt schyssta superman-täcke idag, trotts att temperaturen inte var så låg. Det blåste som tusan, inte mycket sol bjöds det på heller. Men vi tappra få bemästrade väderförhållandena och kastade leksaken en stund. Lyckades få en grym bild på Bub precis när han spurtar iväg efter leksaken.


Tyvärr, tyvärr är den suddig men lyckades iaf pricka in när solen lös.

Tänk bara alla vackra morgnar och kvällar man gick miste på innan man hade hund.


Frost där solen inte varit, riktigt häftigt IRL (in real life=i verkliga livet)


Frostmys!


Man måste älska röda plåttak.

Bub är brutalt bra.
Idag gick vi på morgonpromenad något längre än vi brukar så vi lyckades stöta på ett hunddagis. De var två småtjejer (läs 20 år isch och 160 cm höga) som höll i varsina 6 hundar. Ett totalantal på 12 hundar i varierande storlek. Jag tog över Bub på min högra sida och kortade kopplet något. Tänkte att om Bub för något psykbryt och köra kaninen och hela faderuttan kommer töserna aldrig kunna hålla hundarna från attack. Till råga på allt är den där nya jädrans asfalten som kommun envisas med att lägga på alla lekplatser glashal såfort det är minsta lilla frost. Hur som så försökte jag slappna av, signalera lugn till Bub och han går klockrent! Han tittar på hundarna men han skäller inte, gör inte kaninen. Han får inte ens upprördhets-snor-bubbel runt nosen. Duktigt.

Sen kom vi ner till centralgatan i vår lilla "stad" å där står en familj med tillhörande schäfer och ockuperar exakt hela trottoaren. Jag flyttar åter igen Bub till min högersida, kortar kopplet och tänker att man skall hålla sig till tekniker man sett fungerar å oh så Rätt jag hade. Bub sneglade bakåt mot schäfern men drar inte, är helt knäpptyst. Eftersom barnfamiljer inte här något vett alls och tror att dom äger allt och alla så börjar de promenera framåt precis när jag skall pasera dom. Så jag måste gå inklämd mellan en bil och en schäfersäkrad barnfamilj. Men den vann dom inte, min vovve är bäst och skäller inte ens på deras misstänksamma schäfer!
Dessutom visar vi respekt när vi är ute och går. Bub och DogOwner, what a team!

Bub visade sig från sin allra bästa sida idag när vi promenerade på gatorna i staden där vi bor. Han höll sig när mig, strunta i andra människor och framför allt så drog han inte i kopplet, inte på hela promenaden! Framgången är ett faktum! Man skall inte bli trygg i sin framgång då stagnerar den eller så backar man till och med men man måste få glädjas. Å glädjs gör jag och antagligen gud också eftersom han erhöll oss sina finaste glädjetårar från det att vi satte fötter utanför portdörrn tills dess att vi öppnade den igen för att stiga in.


Så snyggt han går alltså! Som en dröm, till och med i takt med sin älskade DogOwner. Vänster fram, MARCH!


På en av gatorna är det pågående fasadbyte. Där brukar vi köra lite miljöträning med allt buller och snuskiga gubbar som skriker saker och sjunger oanständiga sånger. Bub bryr sig inte nämnvärt. Här är också ypperligt bra att öva balans på trotoarkanten och att öva på att gå riktigt när utan att gå in i mig eller vika av från min sida.

Vi körde sök idag. Det var lite extra knepigt bland alla halvförmultnade löv och fuktiga dofter som fanns. Men Bub har fått rikitga skills på sök. Måste lära honom att sitta med ryggen mot så att han inte ser åt vilket håll jag går också. Då blir det genast mycket knepigare. Undra hur man skall göra det bara...?

Vintertäcket sattes på prov idag. Bub verkade först något besvärad men så fort vi klev utanför dörren såg han relativt nöjd ut med det extra värmande lagret. Det gick välldans bra idag med dom andra hundarna. Det gick förbi två hundar samtidigt när jag hade Bub lös och Bub bara fortsatte att leta efter leksaken. Duktig vovve!


Bub ser leksaken.


En av hundarna som Bub ignorera.


DogOwner roade sig med att bygga mini-snögubbar


Favoritkisshögen är täckt med ett lager snö som kan slickas upp. Äckligt tycker DogOwner, mumsigt tycker Bub.

Påvägen hem från dagmatte så träffade vi på en dvärgpudel. En svart lurvig sak. Jag kortade inte kopplet men lät Bub gå på andra sidan om mig, så att jag hade pudeln på höger sida och Bub på vänster. Detta för att bilda en barriär mellan de två hundarna och få Bub att känna att det är jag som tar den största konfrontationen (vilket skall resultera i att Bub inte känner sig hotad). Allt enligt reglerna. Och vad händer? Bub går förbi som om det inte ens finns en hund där. Eller jo okey han tittade intresserat på hunden men han drog inte i kopplet, gjrode inte kaninen och han lät inte det minsta. Han pinna på bredvid mig, han gick t.o.m. snyggt i kopplet. Hallelujha!
En mirakel dag alltså.

Vi får se hur det går på släktmiddagen vi ska på ikväll då han skall träffa två flattar varav en är en liten valpskrutt som tycker att Bub är det konstigaste han sett. Uppdatering senare!



Precis efter att vi mött pudeln.


Bub hittade även den här vattenpölen att rulla sig i. Grattis till dig Bub, du har precis vunnit en dusch!