från byracka till vovve

Jag, Sambo och Bub tog tillfället i akt när litet sol tittade fram att promenera vid Drottningholms slott. Där finns en ö där hundar får vara lösa och där hundar är lösa. Dom sprang fram hejvilt och Bub såg förskräckt ut till en början. Efter ett tag vande han sig dock. Vi hade även med oss kastleksaken.


Det var frost på bilrutan.


Sambos ENORMA skor och lilla, lilla Bub.


Fin bild på fin hund.

Äntligen har det hänt. Efter inlägget i november (under kategori Ej hund) där jag beklagade att jag inte ville ge mitt nummer till youtube har jag efter noga övervägande gått med på att göra det. Jag ger dom den förmånen (mitt telefonnr är inte alla förunnat). Så här kommer det, bloggens första videoinlägg! Det är samma video som jag ville ladda upp vid det tidigare försök.

Idag har Bub på eget bevåg hämtat både disktrasor och pennor. Elaka DogOwner tog dock allting ifrån honom. I gengäld fick Bub smaskiga saker av sina chompisar som resulterade i en fin spya på vardagsrums golvet vilket självklart Sambo fick ta hand om. Jag tog på mig uppgiften att hindra Bub från att låta den gå tillbaka samma väg som den kom.


Julrenen är mumsig tycker Bub.


Röda lampor gör att man syns i mörkret.

Jag nämnde ju förut att jag satt en tejpbit på tepåsen så Bub ska vilja ta den i munnen.


Och så här ser den ut, tepåsen delux!

Idag har Bu börjat ta påsen från golvet också. Förut tyckte han att det var knepigt, så jag fick hålla i den men nu tar han den även från golvet, den lilla vovven.

Vi gick en långpromenad i djupsnön för att göra av med extra energi. Jag hade inte med mig kastleksaken eftersom man dels inte hittar den i snö och dels man inte ser den pga mörkret.


Bub gick antingen framför och stannade varannan sekund och kollade om jad hade leksaken eller precis precis bakom så jag sparkade honom i huvudet vid varje  steg jag tog. Dom sista hundra meterna insåg dock Bub att ingen leksak fanns och att han var lös å då sprang han litet. Här varndrar man i djupsnö i en timma och hunden har bara vett nog att utnyttja den sista minuten. Men man får väl vara glad att man har en hund som nöjer sig med att gå precis, precis bakom och sen sover som ett barn iaf.

Det är mycket i juletider. Men nu har stöket gått över i ett otroligt lugn, så länge man inte befinner sig i gallerian i reatider eller här hemma, hos en vilding till hund. Bub har fått julklappar han också, inte av mig men av Gammelmatte och en kompis. Ett jättefint reflexhalsband som lyser med röda dioder och några leksaker. Favoriten är en julren som prasslar när man biter i den.

Bub har nu lärt sig att leta efter te även om det ligger lite under saker. Det börjar arta sig. Han tycker inte heller att det är så äckligt att bita i tepåsen längre efter att jag satt på en tejpbit som han kan bita i. Kan tänka mig att pepparmintste är lite stark att få i munnen bara sådär.

På mässan kunde man köpa de mest konstiga saker.



Vi kände att det inte var något för oss men ett grisöra till Bub det tyckte Gammelmatte var okey. Å oj så glad Bub blev! Han vägrar lämna ifrån sig sitt älskade öra!



Och han åt och han åt på detta öra, tillslut var han tvungen att inse att han inte orkade hela på en gång och då började Bub att gräva ner grisörat.


Han lyckades sådär med att gräva ner örat men med visst lockande med annat gott lyckades jag sno åt mig örat. Tur var väl det för när jag tittade lite närmre såg Bubs underläpp ut såhär:


Underläppten skall ju vara svart, nu är den rosa eftersom Bub har skavt bort huden. Som när man ger sura godisar till barn och dom äter tills dom frätt sönder hela gommen. Bra där Bub! Nu blir det inge öra förns tidigast julafton.

DogOwner och Gammelmatte var på hundmässan i Stockholm i söndags. Bub och Sambo fick snällt stanna hemma eftersom dom inte släpper in hundar. Förutom dom som skall ställas ut, såklart. Utställningen resulterade tyvärr inte i några priser för Bubs uppfödare, men Bubs syster kom tvåa i sin grupp. Det är vi glada för! Hade Bub varit med hade han självklart tagit hemm allt, trots att Gammelmatte säger att han är "Fyyl".

Some pics (=några bilder)






Personligen tycker jag att den inringade borde vunnit. Står fint utav sigsjälvt utan att någon pillar den i baken.

ps. Jag har grumlat till bilderna med flit för att bibehålla perosnernas anonymitet... höm...

för den som stjäl.


Resultatet av Bubs matkupp = megamage.

Den lilla byrackan åt upp min lunch! Fy bövelen, all den goda korvstroganoffen rakt ner i en ickenjutande hund. Å så har han mage att vifta på svansen när jag hittar honom. ARGH!

Jag och Bub har seriösa problem. På morgonen när vi skall vakna så burkar vi nuförtiden ligga och dra oss i sängen en stund innan vi går upp. När Bub tycker att det är dags brukar han börja slicka mig på ena handen, varpå handen blir så blöt att det nästan droppar om den. Om man inte reagerar då eller om man säger åt honom att sluta så byter Bub fokus till armbågen. Det låter något förskräckligt äckligt när han slickas, jag får rysningar längs med ryggraden, därför ber jag honom snabbt att sluta slicka på armbågen. Bub får då galnahundsjukan och "mysattackerar" mitt ansikte. Jag gömmer i ren panik mitt huvud i kudden. Bub gräver mig i håret, fastnar med klorna i håret och galltjuter, jag vrålar AAJ! och såfort jag tittar upp så börjar Bub slickas igen. Det enda som hjälper är att ställa sig upp för då når inte Bub. Då kan man ju lika gärna gå upp liksom.

I ett desperat försök att få godis har Bub gjort att jag för första gången ångrat att jag lärt Bub ett trix.

Bub har hela förmiddagen gjort olika trix och med suktande blick tittat mot skålen med hundgodis på vardagsrumsbordet. Jag sitter med datorn i knät i soffan och ser en snabb brun skugga på ena bordshörnet. Vad nu tänker jag. Bub kommer fram med tepåsen i munnen, man riktigt ser hur det lyser i ögonen av stolthet. "Jag kom på vad matte vill att jag ska göra". Jag ger inte Bub någon godis eftersom jag enbart vill att han skall hämta tepåsen när jag ber honom om det. Bub ser förnärmad ut och skakar om tepåsen som han gör när han dödar sina leksaker. Påsen spricker! I slowmotion ser jag hur tepulvret sprids i hela rummet och jag skriker rakt ut "Neej". Nu har jag te i hela vardagsrummet och en hund med elvispsvans. Varför skulle jag lära honom att tepåse är lika med godis?

Bub vet numera nästan vad kommando Tepåsen betyder. Härligt! Snart kan jag börja gömma den. Han ville liksom inte förstå vad jag ville förra veckan men nu gör vi framsteg. Jag har börjat belöna med leksaken ibland istället för godis. Fungerar förvånansvärt bra. Vi kan köra mycket längre träningspass med leksaken än med godis eftersom Bub blir mätt så fort. Det är bra för då blir han mycket tröttare och jag känner att jag kan repetera och gå frammåt i samma pass *tummen upp*.

Lämnade bort Bub till grannen en stund idag. När jag skulle gå såg han förskräckt ut och ville absolut inte stanna hos grannen men så sa jag åt honom att sitta sen öppnade jag ytterdörren, Bub sitter kvar, jag säger hejdå till grannen, Bub sitter kvar, jag säger "Hejdå Bub" och han sitter kvar. Vilken hund! Sen hade han bara gnällt någon enstaka gång, inte en kvart som sist. Det börjar arta sig det här.


Han är bra söt Bub men han sitter konstigt.

Bub har span på gatan nedanför fönstret. Kommer det en liten hund gnyr han, kommer det en stor så skäller han tills han blir blå om man inte går å tittar ut genom fönstret. Våra grannar måste älska oss, lika mycket som vi älskar dom, speciellt den som tycker att det är dags att bjuda hem folk vid 23.00 på vardagar och den (antagligen samma person) som envisas med att spela dunkadunka exakt varenda vaken sekund.

DogOwner bara ÄLSKAR Lucia. Man får äta hur många lussebullar, pepparkakor och dricka hur mycket glögg och julmust man vill i en hel dag. Som grädde på mosen är man faktiskt fortfarande normal om man går runt och sjunger "sankta lucia, ge mig en tia, tian var rutten, dra mig i tutten." Kan det bli bättre? Knappast! Därför önskar DogOwner och Bub er alla en glad Lucia!

DogOwner städade idag och Bub tyckte att det var ytterst tråkigt tills dammsugaren åkte fram. Den skall vareviga gång inspekteras noga, följas efter och luktas på för att så fort den rör sig springa där ifrån i fasa. Idag tog det hela en ny vänding efter att ha sniffat in sig ordentligt när dammsugaren stod stilla och brummade ett tag lade sig Bub ner bredvid och somnade. Efter det flyttade han sig efter dammsugarkroppen så fort den rörde sig och så lade han sig ner så fort den stannade. Han stängde ögonen och såg otroligt avslappnad och nöjd ut. Inte visste jag att dammsugarljud kunde vara sövande.

Mötte en man i trappen som titta på Bub, skrattade och utbrast: Vilken stor attackhund! Varpå Bub skäller på mannen. Mannen ser förbryllad ut och säger: Oj, det var mig en liten attackhund. Hur tänkte han nu undrar jag?

Jag tänkte att vi skulle visa hur det ser ut när vi kör sök, jag och Bub.


Jag säger åt Bub att sitta och vänta


sen traskar jag iväg


kollar så Bub sitter kvar


gömmer leksaken, ganska lätt eftersom Bub har en förmåga att slänga över lite snö själv när han spurtar förbi.


Jag vandrar tillbaka och förvirrar Bub genom att gå i sicksack, fram å tillbaka. Om man inte gör det kan hunden spåra i ens forspår istället för att söka.


Bub sitter kvar och väntar tills jag säger sök. Detta gör jag mest för att visa min makt


Och där kom det, spurt iväg!


Bub söker som en tok


Så hittar han leksaken och kommer med den till mig så jag kan gömma den för honom igen. Gud så roligt det är tycker Bub. Hundar är ju smarta djur *blinkar med ögonen*.

Man kan göra en aktiveringsleksak av en toarulle.
Man tar en tom toarulle och viker in kanterna på den.



Då du får som en korg där du kan lägga godis, förslagsvis smaskigt frolic. Och stänger igen den öppna änden på samma sätt som den förra.

Har man gjort denna några gånger måste man försvåra för hunden. Jag brukar tejpa runt rullen så flikarna inte går upp så lätt.


KLART! Mycket uppskattat av din djurvän. Se dock till att plocka bort restrerande toarulle när hunden fått ut godiset annars äter den rackarn med all säkerhet upp hela alltet.

Te är äckligt men vad kan man då använda en av världens populäraste drycker till? Ja, man kanske inte kan använda den färdiga produkten men likväl de små portionspåsar som blommerochblader kommer i att söka på. Ja! Så är det jag ska lära Bub att söka tepåse med mintsmak. Detta för att det blir något knepigare än att söka leksaken eller godis samt att tepåsen med mintsmak sällan har legat överallt i lägenheten som leksaken har gjort därför blir söket mer precist. Mindre spår mera sök, helt enkelt!


Finns tydligen människor som sniffar efter te också. Tänka sig när man kan låta en hund göra det åt en! (OBS människorna på bilden har ingenting med Bub eller DogOwner att göra)

Bub ligger i mitt knä under den rosa filten och han tycker antagligen att det låter konstigt för då och då tittar han uppåt med huvudet fortfarande under filten varpå filten formar sig efter hans huvud. Det ser ut ungefär som när Jim Carrey föds ur en mekanisk noshörningsrumpa i Ace Ventura.

Den väl behöva långpromenaden blev till både min och Bubs förtjusning av idag. Till saken hör att det var tio grader varmare idag än igår vilket nog är en, om den bidragande faktorn till Bubs plötsliga promenadlust. Hursom bettede han sig alldeles utmärkt bland hundarna idag. Vi gick förbi flera utan ett endaste skall eller drag i kopplet. Men en ung tollare var han tvungen att skälla på eftersom den var lös och sprang fram. Tollarens ägare tog dock tag i hunden så Bub fick lukta lite på stjärten på den och hundarna skilldes åt som vänner.


Kolla nosen! En dag SKA jag ha en tollare.

Lite bilders på Bubsis


Mitt i svängen


Bub riktigt flög fram


Ibland kan man säga att Bub är lite fel ute...


Mitt i aktion men ändå snygg, Bub borde söka till Americas Next Top Model. Som Tyra själv hade sagt, Bub är fierce.

Bub tycker att det är lite för kallt för långpromenader och stretar så fort vi viker av spåret på vår kortkort prommis. Fast nu råkar det ju vara så att Bub blir som en finne bakom örat (=irriterande) när han inte får långpromenera som han brukar. Så imorgon får han fasen bita i det sura äpplet och gå en långprommis så man får lite lugn och ro här hemma.


Bub när Sverige inte riktigt var ett vinterland än.

Bub har fått sin första kontakt med julen här hemma. Jag klädde granen och Bub var mäkta imponerad av den rosa kulan som hängde längst ner. Han luktade på den och slickade han såklart lite på den, den kan ju gå att äta. Han gick därifrån sedan, skönt tänkte jag. Då slipper vi ha stenkoll på granen en vecka framåt.

Men någon minut senare kom han till kulan igen, luktade lite till och så satte han båda tassarna på kulan och kulan gungade graftigt på sin klena lilla gren. ROLIGT! beslöt Bub och gjorde det igen varpå jag fyade honom och puttade bort honom. Han luktade återigen på kulan när jag kollade bort, då berömde jag honom men när han sen gjorde kaninen mot den fyade jag igen.

Nu har han inte vart på granen sedan dess bara att glädjas så länge det vara. Tur att man hänger glaskulorna högre upp.

Man känner det på lukten. Om man tycker att ljudet är roligt avtar det snabbt när man känner den extremt äckliga odör som sprider sig i hela lägenheten efteråt. Det luktar analsäckar och bajs. Jag är inte dummare än Bub och kopplade ganska snabbt ihop ljudet med lukten. Det ända man kan göra är att ta med sig avföringspåsen ut och det kan jag säga inte är det roligaste, om man tycker att prutten är illa kan man ju bara tänka sig hur det är när the realthing kommer ut. Precis...