från byracka till vovve

En granne gick precis i porten, åkte i hissen, öppnade dörren, släpade något över golvet och slängde igen dörren. Dogowner sitter på helspänn med ett desperat försök att utsöndra lugn och "jag bryr mig inte-attityd". Snegler ner på Bub som ligger på kudden bredvid stolen i hallen. Han låter ingenting, har puffar inte upp kinderna någonting och framför allt lyckas DogOwner behålla lugnet när hon berömmer Bub för sitt lugn (läs tystnad) i situationen. Plus i kanten för Bub och stjärna i boken för DogOwner.


Puffade kinder, redo för skall

Den enda förändring jag kan märka på BUb just nu är att han har en förmåga att skälla mer än innan. Inte oftare men mer intensivt än innan han började hos daghusse. Antagligen så triggar dom varandra hos daghusse och det blir en skällkaskad, stackars man! Här hemma är det dock inte okey, vi som precis börjat få bort skällandet något. Här skall vi handla och det snabbt. Inger mer skäll för Bub.


Såhär lugn, fin och framförallt tyst borde Bub vara hela tiden.

Men inte från min vovve! Någon har bundit sin hund vid närbutiken utanför oss och där sitter den stackarn och skäller, skäller, skäller. Men min vovve som sitter och tittar ner på den från fönstret är helt knäpptyst. Visst är örona frammåt och intresset på topp men inte ett ljud kommer ur munnen. Idag ska nog Bub få något extra gott och en extra lång promenad.


High five för tystnad!

Hur får man tyst på byrackor? Helt ärligt, INGET funkar på Bub idag. Han skäller i snitt var femte minut. Not so Jippey.

Idag försod jag varför griffons inte är på top tio av de smartaste hundraserna. Jag satt och sorterade tvätten, hade stora högar av tvätt kring mig. Bub kommer framspringandes med sin leksak varpå jag lägger den överst på närmsta klädhög och slänger en tröja över leksaken. Säger sedan åt Bub att söka och vad gör hunden? Nej han studsar inte in i klädhögen som han precis sett mig lägga leksaken i utan springer in i köket och letar som en febril höna. Så där var det, anledning till varför griffons inte är med i top tio.


Hissen går inte alltid hela vägen upp men söt är han!

Vi hade en sökdag idag, Bub är helt slut och har sovit som en stock mellan sökövningarna. Vi har letat bode godis och leksak här hemma och ute.
Och att bro på vara helt slut så fattar jag inte att jag inte kommit underfund med detta tidigare. Jag har börjat skvällerträna bort Bubs vaktbeteende. Det funkar super! Bub har inte sprungit fram till dörren en enda gång idag pga ljud i trapphuset. *ler* Han har enbart skällt två gånger och han söker kontakt jättebra!
Skvallerträning går ut på att hunden istället för att reagera ut när dom ser det som dom brukar skälla på/dra mot så söker dom kontakt med ägaren. Målet är t.ex. att lär hunden att om jag ser en annan hund ska jag springa till matte/husse och "skvallra" (säga till att det kommer en hund) och så får matte/husse sköta resten. Eller som för Bub att skvallra när det låter obehaligt i trapphuset genom att söka kontakt med mig istället för att skälla.

Byrackan har bestämt sig för att gör allt på sitt vis idag. Han skäller på hundar, hissen, människor och bilar. Han har kissat inne hela 2(!) gånger (say wuut) och vi har varit ute och kissat 3 gånger sen hlav åtta. Han har bitit sönder klickern, totalt glömt bort vad man ska göra vid klossträning samt att han hunnit gräva i papperkorgen 2 gånger och ätit ett äppelskrutt och en halv macka från vardagsrumsbordet.

Det är roligt att ha hund... *suck*

Bub har åter kommit in på banan att man ska skälla på alla ljud i trapphuset. Alla är värda att skällas på. Jag funderar på vad jag gjort för förändring sedan han blev bättre och tills nu. Svaret är att jag inte berömmer honom när han är tyst. Jädrans krävande hund. Om jag säger duktigt kille när det låter, då är han tyst. Säger nej, tyst eller himlans byracka då skäller han än mer. Så idag skall jag testa om min teori stämmer och hur jag kan effektivisera brömmet så att jag inte behöver berömma alla gånger utan kanske enbart om det låter extra mycket.

Dessutom har vi satt ett kommando på att han tittar upp. Det fick heta "näsvis" eftersom han ser så himlans näsvis ut när han gör det. Han tar huvudet något åt höger och då ser man hans bittra uppseende. Han ser jädrans cool ut.


Bara för att han har flaxöron

Bub har skällt som en stucken gris idag. Det var nog så att den andra hunden på vårt våningsplan hade en dag bestående av många korta prommenixar. Bub står vid dörrspringan å sniffar, grymtar och skällar. Jag säger tyst till att börja med men ju längre Bub håller på ju längre blir mina y:n. Det slutar alltid med att jag ber honom komma till mig, Bub lyder (oftast) och kommer gnällandes, sneglandes mot dörren.

Idag har han även tuggat på allt som man kan tugga på, en kabel, en laddare, ett dammsugarrör och så skosnören. Jag har aldrig tidigare sett honom tugga på skosnören. Funderar på om han är understimulerad men vi var ute i 1h förut och körde sök och kast med leksaken och sen var vi ute på en tjugominutare så det borde han inte vara. Men jäkla byracka alltså!

Vill dock uppmärksamma ytterligare hur mycket bättre han blivit när hundar är i närheten. Här om dagen åkte vi buss till gammelmatte och då kom det på en dalmatiner valp och satte sig vid sätena snett framför oss. Bub skällde till lite lågt i ren chock, vi har nog aldrig åkt buss med en hund förut, tunnelbana men inte buss. I alla fall säger jag åt honom å vara tyst och petar honom lite i sidan varpå han faktiskt blir tyst! Då var man en stolt DogOwner minnsan!


Såhär fint låg Bub under bussresan. Visserligen med span på den prickige döve fan men ändå tyst och avslapnad.
Visste ni det att dalmatiner ofta är döva? Har läst någonstans att det har koplling till det pigmentet.

Tv4Nyheterna visade en snutt ur afghansoldatkonferensen och så fort Herr Stadsminister klev upp i stolen reagerade Bub, lyfte huvudet, spände ut sina kinder och gav ifrån sig ett dovt morrande. De säger att djur inte uppfattar vad som är på Tv men t.o.m. hundar bir ju upprörda när de visar mumintroll i seriösa sammanhang.