från byracka till vovve

Gick på promenad med Bub och tyckte det var lite halv mysko väder. Det var rullande dimma på ängarna, dimma över sjön som det kan vara på morgnarna, fast mitt på dagen, kl 16isch. Dessutom var det mörkt som i graven. Men så kom jag på det, det är ju halloweenväder!



Vill även passa på att berömma min vovve som gick 2-3 meter bakom en hund flera hundra meter idag och betedde sig exemplariskt, som hundar ska. Det var spöklikt!

Söndagspromenad i närligande park, återberättad i suddig bildserie.


Vi hade Sambo med oss


Bub var på lekhumör


Jädrans snygg sittställning i väntan på kommando "sök"


Där kom det

Och sen var det kört


Bub sprang


och sprang


och sprang


och sprang

En sniffon är en designer dog, en blandning av raserna dvärg schnauzer och griffon. Helt klart det gullefnuttetuttigaste "rasnamnet".

Ute och gick med Bub på långprommis och vad såg vi? Hur många sällskap som helst EXAKT likadana. Droppen nåddes när det kom tre sällskap och en joggare eftervarandra och alla, precis alla, hade en HellyHansen jacka. Vad fasen tänkte jag, bor jag i Sverige eller vad det HellyHansenland?

Alla har vi ögongegg, ni vet det där som kan finnas i ögonvrån på morgnarna, när man har ögoninflamation eller när tjejer har maskara. Bub har extremt mycket ögongegg, mest bara för att han är byggd så. Om han inte hade haft en amssa ögongegg så hade hans utstående ögon haft massa damm och skit i sig för jämnan. Men tack vare gegget är det bara de större bitarna som fastnar, som grässtrån, pinnflisor och riktigt stora dammråttor (inte tjejråttor utan smutsråttor) Det finns dock ett problem för stackars Bub, ögongegget måste ju bort från ögat någongång och då rinner det ner i hans ansiktsveck. Där samlas det och efter en dag eller så så luktar det snusk. Ganska så äckligt faktiskt därför åker jag på att göra rent hans ansiktsveck nästan varje morgon. Ibland luktar det inte å då får jag för mig att hans veck mår bättre av att jag lämnar dom i fred en dag.

Såhär ser det i alla fall ut när jag får slita för forna generationers brott i aveln (men trubbnosarna är ju  så söööta)


Ta en bomullsrondell/pad


Blöt paden i vatten


Tillkalla hunden


Rengör, dra paden i ansiktsvecken. Jag brukar vika paden på mitten så att inte den vassa kanten skall hamna i ögona på'n och så att det inte bildas skavsår i vecken.

Har man förstört djurens förmåga att klara sig själva måste man ju hjälpa dom stackarna. Synda bara att de mest sönderavlade är dom sötaste. Tack å lov kan i alla fall griffoner andas och gå. Jihaa!

Silverglimmer på halsbandet och guldbling på kopplet, omanligt? Safety first! (eller så é Bub hiphopah)

Idag gick vi på en promenad runt 13 på dagen. Vi brukar gå lite innan 13 men idag gick vi ganska så precist 13. Gudars vad hundar det var ute! Över allt. Bub gjorde kaninen åt flera stycken men sen sågan han sina älskade springerspaniels. Dom är två och en är valp och älskar Bub. Bub är skeptisk men skäller aldrig på dom när vi går förbi. Efter att vi sett dom så var Bub lugn vid alla hundar vi gick förbi och han gjorde till och med lekinvit till en wheaten. Go Bub!

Idag tog vi en morgonpromenad som på senare tid blivit mycket längre än den var förut pga det underbara fenomenet höst och att allting är mkt, mkt, mkt bättre på hösten. Temperaturen är skönare, färgerna är vackrare, himlen är vakrare, chokladen är godare, teet går att dricka, kaffet smakar alltid bra, mysfilt varjekväll och salami på mackan. Grymt, grymt, grymt. Iaf så glömde jag leksaken idag och SKÄMS på mig som gjorde det.


Såhär såg Bub ut efter att ha varit lös en stund utan att leksaken kommit fram.


Jag hittade en pinne som jag tyckte var lagom stor för en hund


Sen hittade vi en liten sketen bit av en pinne, den ville Bub ha


Så jag tvingade honom göra trixet "lyft" för att få den


Sen kastade jag iväg den men byrackan hittade den inte trots intensivt letande.


Bub tyckte det var roligare att bita på pinnar än söka efter dom så jag lät en gör det.

Bub hade på sig sitt schyssta superman-täcke idag, trotts att temperaturen inte var så låg. Det blåste som tusan, inte mycket sol bjöds det på heller. Men vi tappra få bemästrade väderförhållandena och kastade leksaken en stund. Lyckades få en grym bild på Bub precis när han spurtar iväg efter leksaken.


Tyvärr, tyvärr är den suddig men lyckades iaf pricka in när solen lös.

Idag har Bub skällt på alla hundar han sett, han blev som förbytt alldeles nyss när vi var ute på nattakissen och det strutta förbi en superfin naken kines. Den blev så klart vettskrämd och jag skämdes.


Tidigare idag vid hundmöte. Tittar man noga uppe i skuggan ser man en lurventurv med tillhörande matte. Bub i förgrunden är på helspänn trotts att dom är långt borta, här har jag iaf fått tyst på honom.

Jag gjorde en aktiveringsleksak till Bub. Letade först efter en liten läskflaska men vem vill ha lite läsk när man kan få mycket? Alltså fann jag bara en 2l cola flaska. Jag skar först ett hål, lade i en delad frolic i hålet och skakade flaksan. Bub fick upp intresset och röjde runt i hela hallen med flaskan. Dock var det lite för svårt eftersom jag råkat placera hålet där flaskan svänger in (vilket i liggande tillsstånd blir upp) och det gjorde det svårt för godisarna att ramla ur så efter ett tag så öppnade jag ett hål nära botten  på flaskan också. Då lyckades Bub få ut dom. Det sägas att självförtroendet stärks hos hundar när de får lyckas med en övning, det vill vi ju absolut. Notetoself; tänkt på var du placerar hålet nästa gång.


Första hålet


Stor leksak eller liten hund?

Tänk bara alla vackra morgnar och kvällar man gick miste på innan man hade hund.


Frost där solen inte varit, riktigt häftigt IRL (in real life=i verkliga livet)


Frostmys!


Man måste älska röda plåttak.

Tror Bub har förstått galoppen med de eviga stoppen under promenaderna. Han har självmant börjat backa när kopplet spänns. Inte varje gång, men ibland. Det känns mer som om han förstår att han ska gå bredvid mig i min takt än förut då det ibland råkade bli så.

Och jag fattade vad jag gör för fel också. Jag ger upp med dragandet varje gång vi kommer ner till sjön/plaskdammen. Idag märkte jag hur han på en gång började dra mycket mer än han gjort tidigare under promenaden. Efter en stund fattade han dock att samma sak gällde tydligen här, om man drar kommer man inte fram. Men, det betyder ju inte att gränsen inte skall testas. Regler är till för att brytas även i hundars värld.




Efter en sisådär hundra stopp såg det ut som Bub undrade om det verkligen nödvändigt att stanna heela tiden.


Plaskdammen dit promenaderna brukar leda. Idag var det litet islager på ytan.


I ett närliggande skogsparti gömde jag leksaken på något högre höjder, på en gren på ett träd.


Bub ser leksaken efter lång tids letande. (Ser ni hur enormt stor eken som leksaken hänger i är?)
Jag blev förvånad över att Bub fort kände att den inte var på marken och sträkte nosen i vädret och ståendes på bakbenen vandrade runt och sniffa.


Bara för att det är en cool bild och för att det är när Bub fått tag i leksaken.

Bub är brutalt bra.
Idag gick vi på morgonpromenad något längre än vi brukar så vi lyckades stöta på ett hunddagis. De var två småtjejer (läs 20 år isch och 160 cm höga) som höll i varsina 6 hundar. Ett totalantal på 12 hundar i varierande storlek. Jag tog över Bub på min högra sida och kortade kopplet något. Tänkte att om Bub för något psykbryt och köra kaninen och hela faderuttan kommer töserna aldrig kunna hålla hundarna från attack. Till råga på allt är den där nya jädrans asfalten som kommun envisas med att lägga på alla lekplatser glashal såfort det är minsta lilla frost. Hur som så försökte jag slappna av, signalera lugn till Bub och han går klockrent! Han tittar på hundarna men han skäller inte, gör inte kaninen. Han får inte ens upprördhets-snor-bubbel runt nosen. Duktigt.

Sen kom vi ner till centralgatan i vår lilla "stad" å där står en familj med tillhörande schäfer och ockuperar exakt hela trottoaren. Jag flyttar åter igen Bub till min högersida, kortar kopplet och tänker att man skall hålla sig till tekniker man sett fungerar å oh så Rätt jag hade. Bub sneglade bakåt mot schäfern men drar inte, är helt knäpptyst. Eftersom barnfamiljer inte här något vett alls och tror att dom äger allt och alla så börjar de promenera framåt precis när jag skall pasera dom. Så jag måste gå inklämd mellan en bil och en schäfersäkrad barnfamilj. Men den vann dom inte, min vovve är bäst och skäller inte ens på deras misstänksamma schäfer!
Dessutom visar vi respekt när vi är ute och går. Bub och DogOwner, what a team!

Bu såg rastlös ut och det ville jag råda bot på illa kvikt. Jag bad Bub hämta leksaken. Det riktigt syntes hur han tänkte "Leksaken? Sa hon leksaken? LEKSAKEN!" han for i väg som ett skott. Jag gömde den först på ställen som jag aldrig använt förut. Det tog lång tid innan han hittade den som var inklämd mellan elementet och väggen vilket gjorde att jag hann se en hel kvart av LA Ink. Sen körde vi dragkamp.


Full fokus på leksaken


Bub fick tag i den tillslut, och drog och drog. Ser inte lika dramatiskt ut på bilden som den kändes när vi fajtades.


Tillslut gav Bub upp och fick erkänna sig besegrad.
Mission completed!

Bub visade sig från sin allra bästa sida idag när vi promenerade på gatorna i staden där vi bor. Han höll sig när mig, strunta i andra människor och framför allt så drog han inte i kopplet, inte på hela promenaden! Framgången är ett faktum! Man skall inte bli trygg i sin framgång då stagnerar den eller så backar man till och med men man måste få glädjas. Å glädjs gör jag och antagligen gud också eftersom han erhöll oss sina finaste glädjetårar från det att vi satte fötter utanför portdörrn tills dess att vi öppnade den igen för att stiga in.


Så snyggt han går alltså! Som en dröm, till och med i takt med sin älskade DogOwner. Vänster fram, MARCH!


På en av gatorna är det pågående fasadbyte. Där brukar vi köra lite miljöträning med allt buller och snuskiga gubbar som skriker saker och sjunger oanständiga sånger. Bub bryr sig inte nämnvärt. Här är också ypperligt bra att öva balans på trotoarkanten och att öva på att gå riktigt när utan att gå in i mig eller vika av från min sida.

Vi körde sök idag. Det var lite extra knepigt bland alla halvförmultnade löv och fuktiga dofter som fanns. Men Bub har fått rikitga skills på sök. Måste lära honom att sitta med ryggen mot så att han inte ser åt vilket håll jag går också. Då blir det genast mycket knepigare. Undra hur man skall göra det bara...?

Helg men ändå ingen tid, hur kommer det sig att man bokar upp alla lediga stunder man har?
Iaf så har Bub idag ensamhetstränats. Bub har svårt för det och ylar konstant. I bilen går det dock mkt bättre än hemma. Idag tränade vi ytterliggare i bilen. Det är nästan så att byrackan inte skäller längre när man lämnar honom där. Han mest bara ser lite olycklig ut. Men han vet att DogOwner alltid kommer tillbaka, iaf när man är i motorfordon med fyra hjul.

Bub har skällt som en stucken gris idag. Det var nog så att den andra hunden på vårt våningsplan hade en dag bestående av många korta prommenixar. Bub står vid dörrspringan å sniffar, grymtar och skällar. Jag säger tyst till att börja med men ju längre Bub håller på ju längre blir mina y:n. Det slutar alltid med att jag ber honom komma till mig, Bub lyder (oftast) och kommer gnällandes, sneglandes mot dörren.

Idag har han även tuggat på allt som man kan tugga på, en kabel, en laddare, ett dammsugarrör och så skosnören. Jag har aldrig tidigare sett honom tugga på skosnören. Funderar på om han är understimulerad men vi var ute i 1h förut och körde sök och kast med leksaken och sen var vi ute på en tjugominutare så det borde han inte vara. Men jäkla byracka alltså!

Vill dock uppmärksamma ytterligare hur mycket bättre han blivit när hundar är i närheten. Här om dagen åkte vi buss till gammelmatte och då kom det på en dalmatiner valp och satte sig vid sätena snett framför oss. Bub skällde till lite lågt i ren chock, vi har nog aldrig åkt buss med en hund förut, tunnelbana men inte buss. I alla fall säger jag åt honom å vara tyst och petar honom lite i sidan varpå han faktiskt blir tyst! Då var man en stolt DogOwner minnsan!


Såhär fint låg Bub under bussresan. Visserligen med span på den prickige döve fan men ändå tyst och avslapnad.
Visste ni det att dalmatiner ofta är döva? Har läst någonstans att det har koplling till det pigmentet.

Vintertäcket sattes på prov idag. Bub verkade först något besvärad men så fort vi klev utanför dörren såg han relativt nöjd ut med det extra värmande lagret. Det gick välldans bra idag med dom andra hundarna. Det gick förbi två hundar samtidigt när jag hade Bub lös och Bub bara fortsatte att leta efter leksaken. Duktig vovve!


Bub ser leksaken.


En av hundarna som Bub ignorera.


DogOwner roade sig med att bygga mini-snögubbar


Favoritkisshögen är täckt med ett lager snö som kan slickas upp. Äckligt tycker DogOwner, mumsigt tycker Bub.

Vita tak och snövirvel utanför fönstret. Bub lyfter på tassarna och ser besvärad ut DogOwner sträcker ut tungan, känner säsongens första snö smälta på tungan. Mysigt! O´boy och salami skall inhandlas och förtäras på långprommenaden.

Tv4Nyheterna visade en snutt ur afghansoldatkonferensen och så fort Herr Stadsminister klev upp i stolen reagerade Bub, lyfte huvudet, spände ut sina kinder och gav ifrån sig ett dovt morrande. De säger att djur inte uppfattar vad som är på Tv men t.o.m. hundar bir ju upprörda när de visar mumintroll i seriösa sammanhang.

Bub är en riktig sömntuta. Han tittar på mig som om jag är helt galen som stiger upp innan 10.00. Vilken normal människa gör det? Jag försökte till och med leka igång honom men icke då! Han tittade fram ur sin grotta i täcket och smackade förnöjt.
Det enda som är värt att uppmärksamma är att han trött grufflar såfort hissen låter. Gruff! låter det från under täcket och om sedan en dörr slängs igen så ser man hur Bub byter ställning för att kunna springa ur täcket och sniffa i dörrspringan för att utreda vilken annan människa som är lika knäpp som DogOwner och går upp innan efter 10 på tv4.
Bub är bra fåntrattig!

Flattarna tyckte lika lite om Bub som Bub tyckte om dom. De skällde på varandra och struntade sedan fullständigt i varandra. Fast bättre det än att dom äter den andra, speciellt eftersom det är min som skulle blivit upp äten. Hö Hö

Påvägen hem från dagmatte så träffade vi på en dvärgpudel. En svart lurvig sak. Jag kortade inte kopplet men lät Bub gå på andra sidan om mig, så att jag hade pudeln på höger sida och Bub på vänster. Detta för att bilda en barriär mellan de två hundarna och få Bub att känna att det är jag som tar den största konfrontationen (vilket skall resultera i att Bub inte känner sig hotad). Allt enligt reglerna. Och vad händer? Bub går förbi som om det inte ens finns en hund där. Eller jo okey han tittade intresserat på hunden men han drog inte i kopplet, gjrode inte kaninen och han lät inte det minsta. Han pinna på bredvid mig, han gick t.o.m. snyggt i kopplet. Hallelujha!
En mirakel dag alltså.

Vi får se hur det går på släktmiddagen vi ska på ikväll då han skall träffa två flattar varav en är en liten valpskrutt som tycker att Bub är det konstigaste han sett. Uppdatering senare!



Precis efter att vi mött pudeln.


Bub hittade även den här vattenpölen att rulla sig i. Grattis till dig Bub, du har precis vunnit en dusch!

Först lärde jag Bub vacker tass men alla efterfrågade highfive så jag bytte komando. Självklart inga problem för byrackan Bub! Idag övade vi precission, vi vill ha tassen vid fingrarna. Med lite skinka blir många trix mer precisa än om man har knäckebröd. Förståeligt vem kämpar för vatten å bröd när man vet att det finns tunna skivor i kylskåpet?




Måste skryta lite med framgångarna i koppelträningen idag. Vi provade att gå snyggt utan koppel.
Bub levererade bra kontakt utan leksak eller godis. Stolt DogOwner!

På morgonpromenaden tog Bub tillfället i akt att kissa på sitt eget ben. Bra där!


Vi passade även på att öva lite targeting när vi var på besök hos bekanta. Ser ut som vi behöver öva lite på själva positionen men tassen står ju stadigt på targetplattan/grytlappen.

Isande kallt utomhus! Solen skiner dock, det är vackert. Bub fryser som en annan stackare så fort man stannar någon sekund och det täcke som mor min virkade förra vinter är lite litet i år. Därför fick vi sy ett nytt, nu i nån fodrat vattenavstötande variant som mer liknar en barnväst än något hundtäcke. Det fyller, sitt utseende till trotts, sin funktion och Bub är varm och go även i väntan på bussar och annar kommunalt djävulskap.


Insidan av täcket är rutigt fleece.


Reflexer både på båda sidor om kragen och på ena sidan i bak. Tittar man noga ser man även öppningen för kopplet.


Så snygg i sitt täcke! Måttligt glad över att behöva posera.


Såhär ser det ut från sidan. Är nöjd för att vara det första täcket man syr.

Det står; Krockades i morse, står kvar i diket 3 km norr om Nyholm Boliden vägen. Splitternya sommardäck. Snabb affär i diket.

Lovade bilder på dragandet och here it is! Njut, för förhoppningsvis är detta snart ett minne blott.






Men vi hade faktiskt lite flyt några sekunder på vägen hem.



Så här ska det se ut! (observera det slaka kopplet)

Långprommisen idag gick i koppletstecken och nästan hela promenaden innefattade att just gå eller snarare stanna, gå ett steg, stanna, gå ett steg. Ju längre tiden gick ju mer drog Bub. Han verkade inte alls fatta grejen med varför jag stannna så fort kopplet sträcktes. Han blev mest frustrerad tror jag och försökte kasta sig framåt.
Tur att han bara väger 3,5 kilo annars hade jag legat i backen fleratalet gånger. Jag hoppas att resultat extra dragande bara beror på att det är i början på träningsfas "gå fint i koppel" och att han snart fattar galoppen.

Bilder på en dragande byracka kommer senare.

Jag har uppmärksammat fenomenet designer dogs, alltså två renrasiga föräldrar fast av olika raser. T.ex. Puggel, en blandning mellan mops och beagle. Den är väldigt populär och det finns till och med rasböcker om just puggles. Problemet är att en puggel inte kan para sig med en annan puggel å få tillräckligt friska ungar för att man ska anse det önskvärt. Det är viktigt att det är en renrasig mops och en renrasig beagle som är föräldrar. Är det t.ex. en mops/griffon och en beagle förälder så är det inte en puggel, inte ens en designer dog utan en vanlig gatukorsning.

Bub drar när man går med honom i koppel. Han drar tills han gör kräkljud och sen drar han lite till. Dragandet resulterar i en flåsig hund och en irriterad DogOwner. Irriterad DogOwner resulterar i väldigt mycket mer dragande hund. Neråtgående cirkel, suck! Vi har anamat principen att stanna så fort kopplet sträcks. Det resulterar i att vår kortprommis som tidigare tog 15 min nu tar 25 min men det är det värt om Bub kan sluta låta som en en gravid kärring så fort vi går ut.

I väntan på att söka leksaken

 

Sökningen är igång

Idag fick ett löv sig en rejäl utskällning när det helt oanonserat blåste in i Bubs huvud. Bub gjorde vad situationen krävde och lövet fick känna på dödstöten. Lövet = lövpulver. Ingen muckar mot Bub ostraffad!